Jag vill ha mitt Star Wars smutsigt

Jag älskar Star Wars precis som många andra. Jag växte upp på filmerna och leksakerna. Jag tänkte på Star Wars även mellan 80-talet och den tysta tiden före den nya, plastiga trilogin på 00-talet.

Jag är fascinerad av George Lucas. Inte bara för att han lyckades skapa något så enormt som Star Wars. Det blir ännu mera fantastiskt när man ser filmer som Howard the duck eller Labyrinth. Hur kunde Star wars komma fram i en hjärna med så många stolpskott till filmer på sitt samvete?

Sen fascinerar George Lucas mig för att han mer eller mindre uppfann grejen med att sälja prylar kring filmer. Det var ju så han ”lurade” filmbolaget 20th Century Fox att stå för första Star Wars-filmens kostnader runt 1977. Då var det smart och coolt.

Idag är det som bekant en plåga och allmänt förfarande när dyra scifi-filmer lanseras. George Lucas håller facklan högt även nu. I de nya Star Wars-filmerna känns varenda scen som att den är till för att kränga leksaker och samlargrejer. Var ”podracing” meningslöst eller vad?

Men utöver det så är det nya spinoffs jag funderar över. Clone Wars riktar sig till barn och det är jag helt ok med egentligen eftersom det inte klampar in på originalfilmernas område. Sen finns ju såklart Lego Star Wars, vilket jag både spelat som spel och skrattat åt. Det är charmigt med Lego och Star Wars helt enkelt.

Men jag satte skrattet i halsen när jag tittade på en Lego Star Wars-kortfilm som jag brukar visa för min äldste son. När Dart Vader kliver in i rebellernas skepp i en legovesion av första filmens öppningsscen, halkar han på nystädat golv och bryter benet och får ligga på sjukhus, titta på Lego Indiana Jones och säger ”Bring me some Ginger Ale” med sin klassiska röst.

Det är Darth fucking Vader vi talar om! Vart är respekten? Jag känner att det lättsamma Star Wars har fått alldeles för mycket plats de senaste åren. Jag vill ha tillbaka den mörka känslan. Ge mig ett Star Wars med smak av Rymdimperiet slår tillbaka!

Det finns. Men man måste jobba hårdare för att fixa fram det. Spelens värld är ett bra sätt att nå dit. För det första är allt med orden The Old republic i titeln värt att fokusera på. De gamla spelen heter Knights of the old republic och det nyaste kort och gott The Old republic. Nyligen lanserades även en serietidning med samma Old republic-tema i Sverige!

Även inom litteraturen finns det fina alternativ. Det finns en enorm hylla med Star wars-litteratur i science fiction-bokhandeln med moget innehåll. Där högg jag själv Death Troopers som handlar om ett zombieutbrott ombord på en av Imperiets stjärnkryssare. Det ni!

Sen väntar ju vi alla på kommande spelet Star wars 1313 som utlovar mörker och vuxet innehåll. Vänd er till spelvärlden och litteraturen när George och filmvärlden sviker er. Gör era röster hörda.

Michael Biehn gör röst till Aliens: colonial marines!

Min favoritskådis är Michael Biehn. Han ingår i ett klassiskt stall av skådespelare som James Cameron (Avatar, Titanic) har använt flera gånger i sina filmer. Andra namn är Bill Paxton, Lance Henriksen och Janette Goldstein.

Michael Biehn har en av huvudrollerna i Camerons båda filmer Terminator och Avgrunden. Men framför allt är han Kopral Dwayne Hicks i Aliens: återkomsten! Nu meddelar Gearbox som gör Aliens colonial marines att han kommer dyka upp i både multiplayer och i äventyret! Medan jag gör i byxan över nyheten så är det inte klart vilken roll han spelar i spelets äventyr. Men jag gissar på en kvarglömd audiologg som kommer skrämma skiten ur hans kollegor i marinkåren! Special edition bokad!

Fler goda nyheter dvs kvinnor!

När vi är glada över att NHL har kvinnliga spelare i kommande upplagan så kan vi vara minst lika happy över att Aliens colonial marines som släpps nästa år kommer ha kvinnliga soldater med! FZ rapporterar här om detta. Det är dock pinsamt att en serie som Aliens som skapat några av de starkaste kvinnorna i filmhistorien ska behöva ett uppror från fans för att utvecklarna av spelen ska tänka på det. Jaja…

När Hollywood får skämmas

Jag måste åter igen ta upp den fantastiska Ghost recon-filmen som släpptes i samband med lanseringen av Ghost recon future soldier och som jag länkade till i ett tidigare inlägg här. För det belyser vad som på pappret borde vara det lättaste som finns för de stora filmbolagen att genomföra: en bra och lyckad film baserad på ett spel.

Hur svårt kan det vara? Alla vi som har sett försöken vet svaret och det går inte att skylla allt på den underliga tyska regissören Uwe Boll, som Fiendens Alfred Holmgren träffade nyligen. För de ”riktiga” filmskaparna gör ett nästan lika dåligt jobb.

Doom, Super Mario bros och Street fighter är hemska filmer baserade på tre toppspelserier, och jag vill sträcka mig till att säga att Street fighter kanske är den sämsta film jag någonsin har sett. Den är också kanske den tydligaste symbolen för vad som är det största problemet när stora filmbolag ska göra spelfilmer. De har ofta noll respekt för källmaterialet och ser ner på oss gamers.

Vi ser det hela tiden i försöken. Street fighter-filmen är den bästa symbolen för kassa spelfilmer eftersom att manusförfattarna endast plockat karaktärerna från spelets handling (som ser ut som patetiska parodier på sina speloriginal) och kastat in dem i en handling som inte finns med i spelet. Okej, M Bison är skurken som styr en ond organisation. Utöver det är karaktärer som upplevs som onda i spelet tvärtom goda, eller good guys i spelet jobbar för skurken, samt att karaktärerna tillskrivs egenskaper och sysslor som de inte har i spelet. Ryu och Ken är ett par fifflare, inte de fokuserade superkrigarna och andliga kampsportare de egentligen är. Dee Jay förvandlas från en respektingivande krigare med beats i kroppen från Jamaicas bakgator till en liten feg datanörd. Guile, en amerikansk hjälteparodi redan i Street fighter 2-spelet med två amerikanska flaggor tatuerade på båda sina axlar talar engelska med fransk-belgisk brytning.

Vem riktar sig detta filmskapande åt? Är det inte meningen att filmen ska ses av fans till spelet? Teorin som uppstår för mig är gubbarna i slips som ”vet hur det fungerar” i filmbranschen. Jag vill inte avsäga regissörer och producenter hela ansvaret men precis som att det känns som att samma slipsgubbar förvandlar varenda shooter till en lättspelad Call of duty-klon i spelvärlden så förvandlar de spelfilmerna till… vanliga kassa filmer. De tar inte heller fansen till spelet på allvar utan verkar tro att man kan slänga ut vilken lättsam underhållning som helst för att blidka spelarna. Vi är ju så barnsliga och töntiga ändå, eller?

När jag såg att Peter Jackson skulle producera filmen om Halo blev jag lycklig. För Jackson har bevisat att han förstår hur man tar vara på ett älskat universum som Sagan om ringen. När han hoppade av började Steven Spielberg nämnas och där förlorade jag hoppet för jag har sett Transformers.

Regissören Paul W.S Anderson är ett undantag. Resident evil-filmen fungerade ok för mig. Men det var antagligen för att jag sket i Capcoms ursprungliga handling i spelen för att jag inte hade spelat dem på länge. Jag såg en bra zombiefilm. Snarare kan man säga att filmernas kvalité började sjunka så fort han försökte återknyta till spelens riktiga karaktärer i uppföljarna. Han gjorde även den första Mortal Kombat-filmen och även om den filmen inte är så bra så har han visuellt försökt återskapa spelets karaktärer och föjlt huvuddragen i spelets story. Det är rätt väg att gå. Men han lyckas aldrig helt med sina projekt, även om Alien vs Predator började bra.

Så vad är poängen med detta långa inlägg? Att reklamen inför spelsläppen och fansen till spelen gör ett bättre jobb än filmjättarna och filmjättarna borde skämmas. Bara reklamfilmerna med riktiga skådespelare för Halo har varit så fantastiskt coola att Microsoft borde anmälas för falsk marknadsföring. Spelen blev aldrig så episka som reklamfilmerna. Filmen ”Landfall” inför Halo 3 var dessutom gjord av Peter Jackson-folk på Nya Zeeland. Denna imponerande kortfilm kan ni se nedan:

Halo 3 ODST stolterade också med en kort reklamfilm där en underlig påhittad realism gjorde livet som Orbital drop shock trooper trovärdigt.

Men fans ligger också bakom många stordåd i takt med att inspelningsutrustning blivit bättre och specialeffekter blivit lättare att göra. Men precis som alltid är hjärta och viljan att göra något bra och konstnärligt det som avgör vad som blir älskat av spelare. En otroligt imponerande Half life-film som är gjord av fans kan ni se här!

Så när jag ser på den fantastiska kortfilmen Ghost recon Alpha igen och åter igen blir imponerad så tänker jag bara hur alla dessa stora regissörer och slipsgubbar med hur mycket pengar som helst inte klarar av det som vanliga människor och drivna okända regissörer kan idag. Att göra snygg och trovärdig film baserat på spel som är lika bra och som spelen.

Vi tar spelens universum på allvar. Varför kan inte filmskaparna som ska göra den yttersta tolkningen av dem göra det? Skäms.